Om Reggio Emilia

Reggio Emilia-pedagogiken har sitt ursprung i staden Reggio Emilia i norra Italien. Filosofin, som funnits i drygt 50 år, är ett pedagogiskt arbetssätt grundat i en djup humanistisk livshållning som bygger på en övertygelse om människans möjliheter och en djup respekt för barnet. Övertygelsen är att alla barn föds rika och intelligenta med en inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi, en förgrundsgestalt för pedagogiken, har bland annat sagt: "Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet".
Pedagogiken är en levande idé som hämtar kraft från barnen och det aktuella sammanhanget. Den är i ständig förändring, på samma sätt som världen i stort. Det som var sanning igår kanske inte är sanning idag, det finns kanske inte bara en sanning utan flera olika sätt att lösa problem. Pedagogiken förnyas och utvecklas ständigt med barnets behov som utgångspunkt. Därför kan inte Reggio Emilias pedagogiska program bara ”tas över” eller kopieras. Man kan däremot inspireras av grundtankarna och filosofin för att utveckla dem i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar.
En bärande idé i pedagogiken är att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter. Att barn har hundra språk är ett vedertaget förhållningssätt. Pedagogen (den vuxne) ska inte värdera eller påverka på vilket sätt barnet vill eller ska ha möjlighet till att uttrycka sig. Barnets lekfulla förundran tas till vara genom att pedagogen ser sig själv som medforskande i livets alla delar som är nya för barnet. Pedagogen bör helst inte ge färdiga svar på frågor utan istället finnas med som ett stöd för barnet när hon/han funderar på hur de kan lära sig förstå det de funderar på. Skapande, observation och dokumentation har stor betydelse i verksamheten. Barnet ses som rikt, kompetent och nyfiket.